Fattigdom kärlek och lycka i Uganda
Utanför fönstret susar Afrika förbi. Kontinenten i syd, som vi endast känner genom den fattigdom och misär vi sett i välgörenhetsgalor på TV. Efter bara någon mil på de Afrikanska vägarna står det klart. Det behövs mycket mer än sex dagar för att lära känna ett land som är så främmande från allt det vi vanligtvis ser. Trots det ska jag göra ett försök, att ge er min bild av Uganda, efter utbytesbesöket med tre andra ungdomar från Vimmerby kommun.
Varningar om att Ugandas trafik är galen hade utfärdats långt innan resan, men ingen hade nog riktigt förstått innebörden av det. Ibland får man känslan av att vägarna består av mer hål än faktisk vägyta och de skarpa farthindren får oss att flyga högt i minibussen. Skyltarna med texten stay left känns inte heller det minsta omotiverade när vansinnesomkörningar följs av ett våldsamt tutande.
Då vet vi ändå att vår chaufför kör extra försiktigt, eftersom han eskorterar värdefull last, vita människor.
- Jag kommer att bli mer respekterad nu när jag kan säga att jag har en vit vän, berättar en av de Ugandiska ungdomarna för mig och det känns inte det minsta bra.
Ångesten över att inte på något sätt kunna leva upp till den nästintill helgonlika roll vi hela tiden blir iklädda gnager skoningslöst varje gång tanken på hur mycket vi i väst har att lära av detta fattiga, primitiva och alldeles underbara land dyker upp i huvudet.
Livskraft
Fattigdomen är högst påtaglig. Vattentoaletter, som dessutom går att spola, är oerhörd lyx och många hus skulle lika gärna kunna kallas skjul. Varför lyser då invånarnas olycka lika starkt med sin frånvaro?
Harmoni, glädje och livskraft symboliserar det Afrika jag upplevt så långt mycket mer än fattigdom, sorg och misär. Att hela tiden leva med vetskapen att livet kommer att bjuda på mycket svårigheter, bakslag och sorg verkar få människor att ta vara på allt vår tid på jorden har att ge.
African time
Det är bara två timmars tidsskillnad mellan Sverige och Uganda, men skillnaden i tidsuppfattning är enorm. Att verkligen förstå begreppet African time går nog inte ens förrän man själv upplevt det. En utsatt tid ses mer som en riktlinje än en faktisk tidpunkt, vilket innebär att klockan två lika gärna kan bli klockan fyra, eller kanske till och med fem.
Även om skillnaden fortfarande är enorm märks det tydligt att tidsuppfattningen, precis som mycket annat, håller på att anpassas mer och mer till Västerländsk modell. Förmodligen är det bra för Afrika, men det vore synd om det går lika långt som det har gjort här. Ännu en kontinent med stress och utbrändhet skulle inte göra världen lyckligare, så låt oss hoppas att African time aldrig helt dör ut.
Det låter som en billig kliché när person efter person kommer och säger att om man väl varit i Afrika, så måste man åka tillbaka, men det är sant. Det känns som någon krupit in i hjärtat, lirkat loss en liten bit och sedan gömt den någonstans där. Mitt bland tutande bilar, dansande människor och otaliga strömavbrott ligger den förmodligen och håller en ständig längtan att återvända vid liv.
