För årets studenter blev dagen med stort D aningen regntung, men eleverna strålade desto mer och satte med stolhet på sig sina studentmössor innan det var dags för deras allra sista skolavslutning i Vimmerby kyrka. Dessförinnan hade de fotograferats och ätit gemensam frukost tillsammans med klasskompisarna och gymnasiets personal. Frizons utsända fick  känslan av att några gäng även hunnit med champagnefrukost, även om detta inte stod på det officiella programmet.

I kyrkan delades en rad stipendier ut. Bland andra fick Paulina Olefors och Johanna Svensson från samhällsprogrammet motta årets kulturstipendium för deras fantastiska arbete med den dansshow de satte upp under vårterminen, och Christoffer Brinck, språkinriktningen,  blev årets litteraturstipendiat.

Studentlunchen serverades för första gången i gymnasieskolans egen matsal, som dagen till ära dukats vacker i gult och blått. Elever från restaurangskolan serverade studenter, mentorer, skolledning och donatorer en vällagad och välsmakande kyckligrätt och till efterrätt en panacotta med vit choklad och frukt.

Eftermiddagen tillbringade studenterna tillsammans med mentorerna, då de tilldelades sina betyg och fick möjlighet att ta farväl. Därefter genomfördes den traditionsenliga paraden genom Vimmerbys centrum under pompa, ståt och en hel del “skönsång” och jubel. Vid halv fyra var det  så dags gymnasiet att kasta ut sina studenter från A-husets trappa, där elevernas föräldrar, släkt och vänner samlats för att fira och uppvakta ungdomarna.

Anledningarna till detta evenemang är att alla ska kunna redovisa sina projektarbeten men också att inspirera alla de blivande treorna inför deras kommande projekt i höst.

Varningar om att Ugandas trafik är galen hade utfärdats långt innan resan, men ingen hade nog riktigt förstått innebörden av det. Ibland får man känslan av att vägarna består av mer hål än faktisk vägyta och de skarpa farthindren får oss att flyga högt i minibussen. Skyltarna med texten stay left känns inte heller det minsta omotiverade när vansinnesomkörningar följs av ett våldsamt tutande.

Då vet vi ändå att vår chaufför kör extra försiktigt, eftersom han eskorterar värdefull last, vita människor.

- Jag kommer att bli mer respekterad nu när jag kan säga att jag har en vit vän, berättar en av de Ugandiska ungdomarna för mig och det känns inte det minsta bra.

Ångesten över att inte på något sätt kunna leva upp till den nästintill helgonlika roll vi hela tiden blir iklädda gnager skoningslöst varje gång tanken på hur mycket vi i väst har att lära av detta fattiga, primitiva och alldeles underbara land dyker upp i huvudet.

Livskraft

Fattigdomen är högst påtaglig. Vattentoaletter, som dessutom går att spola, är oerhörd lyx och många hus skulle lika gärna kunna kallas skjul. Varför lyser då invånarnas olycka lika starkt med sin frånvaro?

Harmoni, glädje och livskraft symboliserar det Afrika jag upplevt så långt mycket mer än fattigdom, sorg och misär. Att hela tiden leva med vetskapen att livet kommer att bjuda på mycket svårigheter, bakslag och sorg verkar få människor att ta vara på allt vår tid på jorden har att ge.

African time

Det är bara två timmars tidsskillnad mellan Sverige och Uganda, men skillnaden i tidsuppfattning är enorm. Att verkligen förstå begreppet African time går nog inte ens förrän man själv upplevt det. En utsatt tid ses mer som en riktlinje än en faktisk tidpunkt, vilket innebär att klockan två lika gärna kan bli klockan fyra, eller kanske till och med fem.

Även om skillnaden fortfarande är enorm märks det tydligt att tidsuppfattningen, precis som mycket annat, håller på att anpassas mer och mer till Västerländsk modell. Förmodligen är det bra för Afrika, men det vore synd om det går lika långt som det har gjort här. Ännu en kontinent med stress och utbrändhet skulle inte göra världen lyckligare, så låt oss hoppas att African time aldrig helt dör ut.

Det låter som en billig kliché när person efter person kommer och säger att om man väl varit i Afrika, så måste man åka tillbaka, men det är sant. Det känns som någon krupit in i hjärtat, lirkat loss en liten bit och sedan gömt den någonstans där. Mitt bland tutande bilar, dansande människor och otaliga strömavbrott ligger den förmodligen och håller en ständig längtan att återvända vid liv.

Spänningen stiger för varje minut som går innan tullportsteaterns ridåer dras undan. När tiden är inne möts publiken av två dansglada tjejer som med iver i rösten berättar om showen besökarna snart ska få njuta av. Det är ett projektarbete gjort av Johanna Svensson och Paulina Olefors som båda går på samhällsprogrammet. De älskar att dansa och vill förena nytta med nöje genom att låta intäkterna gå till ett kulturhus i Bolivia.

Allt från show till break

Som start på showen får åskådarna se tjejernas egen dans som de själva koreograferat och går i stilen ”feminine vibe”.  Resten av showen består av allt från showdance till breakdance, det är en salig blandning och en lyckad sådan. Sju killar kör en såkallad battle i breakdance, där de är indelade i två grupper som tävlar om att göra snyggast dancemoves.

Inspirerad dans från film

Publiken är med och jublar när de ser något de gillar, och i princip genom hela showen klappar de i händerna för att visa sin uppskattning. Två tjejer bjuder på en dans inspirerad från filmen ”Step Up” och tre andra ungdomar visar upp sin glitter- och glädjefyllda dans till välkänd musik. Förutom detta bjuds det på mycket, mycket mer härlig och äkta danslycka.

 Berörande avslutning

Allt är glädje rakt igenom och mot slutet kommer huvudnumret, en show med alla deltagare där Michael Jacksons musik har fått rörelser som Paulina och Johanna koreograferat.
- Hans musik passar bra att dansa till och budskapen handlar om jämställdhet, främlingsfientlighet och lika värde, något som vi vill förmedla genom dansen, säger Paulina.

Och visst lyckades de med det, att någon gick därifrån oberörd är svårt att tro. Att pengarna dessutom går till välgörenhet värmer nog mångas hjärtan.

Det är söndag. Det betyder direktsändning av Bingolotto. Allt det hårda arbetet från måndag till torsdag ska nu underhålla runt 211 000 tv-tittare. Följ med bakom scenen på ett av Sveriges mest populära program, Bingolotto, med Lotta Engberg i spetsen.

Bingolottos produktionschef Helena Stjärnström är glad och trevlig och visar mig runt i en av Europas största tv-studios i Gamlestadens fabriker, Göteborg. Hon visar redaktionen, där det doftar kaffe och nykopierade papper, och sedan vidare till Postkodmiljonärens- och Bingolottos studio. Vi stannar också till i kontrollrummet. Plötsligt hörs en välbekant sångröst närma sig. In i kontrollrummet stiger någon som kan liknas med en frisk vårvind, nämligen Lotta Engberg. Full av energi och glädje hälsar hon på alla i rummet inklusive mig, ”praktikanten”. Alla föreställningar av Lotta ändrades på mindre än två sekunder. Även kändisar är människor och går inte runt med höga klackar, kläder från Gucci och full sminkning till jobbet.  Nog för att hon är en oerhört underhållande programledare för Bingolotto men Lotta, privatpersonen, tar ändå priset. Runt omkring skrattar alla åt hennes upptåg, skämt och snabba kommentarer.

Mycket förberedelser

Tillsammans går Lotta, Helena och resten av kontrollanterna igenom kvällens repschema. Det är mycket som ska finslipas och allt måste klaffa på sekunden. Lite senare blir Lotta instruerad om var hon ska stå och sitta i studion vid vilken tid, för rätt ljus. Under tiden sitter vi andra i studion och skrattar åt hennes olika grimaser och påhitt.

Att jobba på Bingolotto

Det är en mycket avslappnad arbetsmiljö och alla verkar stormtrivas här. Inte en sekund är det tyst. Det skrattas och skämtas i ett. Tillsammans utstrålar redaktionen och de andra en familjär trygghet och det finns inte en själ som verkar vantrivas.  Såhär säger Lotta om arbetsplatsen:

-Det är många saker som är roliga, direktsändningen när man inte vet hur det ska sluta men också kontorsdagarna när vi sitter och spånar. Man slutar aldrig jobba. Det kan komma idéer precis innan man somnar.

Dags för sändning

Mellan fem och halv sju är det lugnt i Gamlestadens fabriker. Utanför fönstret glider långsamt 11:ans spårvagn förbi. Lotta är på sminkning, ljud- och ljuskillarna fixar det sista och redaktionens researcher surfar lite på Internet. När klockan närmar sig sju, och direktsändning, upptrappas stämningen . Tre, två, ett – Lotta gör entré. Publiken jublar och klappar händerna. Programmet är igång. I kontrollrummet har produktionschefen Helena koll på Lotta och meddelar då och då hur många sekunder det är kvar till paus och så vidare. Lite längre bort i rummet flaxar en kille med armarna i takt med ”kamera tre … Nu!” och ”Zooma på hjulet … Där!”. Det är en känsla av ordnat kaos från början till slut. Alla har sin egen uppgift och det är mycket mer koncentrerad stämning nu jämfört med under repetitionen.När klockan slår 21.00 är programmet slut. Alla pustar ut och gläds över ett mycket lyckat program med kända gäster som Mi Ridell och Grynet Molvig. Lotta avslutar kvällens program och bredvid mig hörs: ”Lotta är ju fantastisk”.

Med inspiration från matematik, stora bokstäver på scenen och en Hultsfredsspelning på sitt cv tänker the Berndt fortsätta uppåt.

Bandnamnet, The Berndt, är lite av ett lokalt uttryck för något som är lite konstigt.
- The Berndt är lite konstiga, lite fjantiga och lite annorlunda, säger bandet.
The Berndt är ett alldeles ovanligt band från Götet. De bildades för sex år sedan av den enkla anledningen att man skulle ha ett band. Det var så det funkade bara. Det består av fem killar med lite för mycket spring i benen. Från början såg bandet lite annorlunda ut. Kajsa som tidigare spelat i bandet hoppade av för att spela i P5 Records, som är ett populärt band från Göteborg. I sambandet med avhoppet tog de in Oscar som ersättare samt en syntspelare. Bandet kändes nu mer komplett än någonsin!

Plus och minus inspirerar
Linus är hjärnan bakom musiktexterna.
-Han spottar ut låtar som Per Gessle, säger hans bror Emil snabbt.
Linus berättar att all inspiration kommer från matematikens värld. Det är när han pluggar matte alla fenomenala låtar tar form. Dock hjälper alla till vid bearbetningen av texterna. Det finns många olika musikstilar inom bandet, alla bidrar med sina idéer till låtarna och det är så de får sitt speciella sound.
- Vi är ett rockband som försöker spela pop men som låter punk, menar The Berndt.

Hultsfred på cv:t
I januari kom ett nytt album, GBGBG. Namnet kommer från en av låtarna och de påstår att det är någon slags matematisk formel. Framåt våren kommer de turnera runt i Europa, vilket de har Ung kultur att tacka för, de har hjälpt dem arrangera det här.  I fjol spelade de på Hultsfredfestivalen, vilket blev en succé.
- Hultsfred är bra att ha på sitt cv. Har man spelat på Hultsfred får man spelningar över allt, säger de.

The Berndt är ett internetband. De är som mest levande på http://www.myspace.com/theberndt och deras egen hemsida, www.theberndt.com

- På sidan finns mycket mer än bara bandinfo. Det finns även material från Rookie 09. Tycker du inte om The Berndt ska du gå in där ändå!, uppmanar hela bandet.

De svenska ungdomarna som är med i ett utbytesprojekt med staden Mukono i Uganda efterlyser svenska ungdomar som är intresserade av mailkontakt med de afrikanska vännerna.

Vimmerby gymnsium har ett ungdomsutbyte med Uganda i Afrika. I oktober fick Vimmerby besök av de ugandiska ungdomarna och ett par veckor senare åkte vimmerbyungdomarna till Mukono i Uganda.

Efter de fysiska besöken har projektet fortsatt via mailkontakt, men att de ugandiska ungdomarna är många fler än de svenska har blivit ett problem. Är du sugen på att få en inblick i livet i en helt annan del av världen? Många ugandiska ungdomar skulle bli jätteglada över att få kontakt med dig.

Intresserad? Kontakta skolans elevråd.